Malva är en liten sjukling :(

Idag for jag med Malva till Djursjukhuset. Fick nog av hennes nysande… I förrgår började hon därtill att hosta och inatt hostade hon jättehemskt när jag höll på att nappa henne.  Jag var på vippen att kasta mig in i en taxi för att åka till Djursjukhuset med henne då.

Det var tur att vi åkte iväg för det visade sig att hon hade kattsnuva och ja, det hade blivit bakterier i hennes nos för snoret är kraftigt gult. Jaha, så det blev antibiotika för henne.. 2 olika sorter till och med. Hostan hördes inget av utan hennes lungor lät rena men veterinären sa att om hon fortsätter hosta hemma så skulle vi komma in igen så får de röntga henne. Det hoppas jag slippa. För nu ska väl hon bli kry med antibiotikan hoppas jag. Storkissarna sitter varje dag utanför dörren och väntar ivrigt. De hejar säkert på henne så att hon ska skynda sig att bli frisk.

Passade på att väga Malva hos veterinären och hon vägde runt 1 kg Bra att veta när hon sen ska avmaskas. Sen så bad jag att få en uppskattning av hennes ålder. Veterinären trodde att hon låg runt 10 veckor. Yeeeah, iså fall kanske hon inte var alltför liten när hon skildes från sin mamma. Men hon har ju ett visst snuttningsbehov även om hon inte suger på nappflaskan alls. Just nu suger hon på en tvättrådslapp på gardinen t ex.

Eftersom Malva nu har bakterier som säkert tar sig igenom överallt här hemma så valde jag att boka om Lisas kastreringstid. Hon kommer ju att ha ett stort operationssår så det är ju en överhängande risk att hon får bakterier i det, dessutom så är det rötmånad, vilket jag hörde är en vansklig tid att göra operationer under. Så nu ska hon kastreras om 2 veckor istället

 

 

Introduktion mellan Malva och Lisa/Lotta

Under de senaste dagarna har fröken Malva upptäckt sin svans. Den ä r väldigt rolig att jaga runt efter, idag är hon speciellt på den och har snurrat runt flera gånger efter den vickande tippen som hon alltid ser när hon tvättar sig över ryggen. I övrigt så är hon en energiknippe och håller igång mer än hon gjorde i början. Att lägga sig och sova i mitt knä ingår inte i hennes ordförråd längre utan nu är det bara bus non-stop

För att stimulera henne lite och ge henne något mer att tänka på har jag låtit henne träffa Lotta och Lisa lite varje dag.  Det har gått bra. Lisa har jag ju hållt lite på avstånd eftersom Malva nyser och jag ju inte vet om det är något smittsamt.  Men Lotta som är vaccinerad har fått hälsa på henne och det var ju jättekul i början. Sen igår så upptäckte Malva hennes svans och Lotta som normalt är tåligt fräste ifrån. (Sen Lisas kattungar stup i kvarten höll på med Lottas svans så är hon inte lika road av det där längre utan vill ha sin svans i fred.)  Malva blev ju så klart lite rädd och reste ragg o höll på och det blev ju inte bättre av att Lotta skulle förstärka sitt missnöje med att morra..   Men i dag har de hälsat och inget har hänt mer.

Lisa är, från att ha varit avvaktande och fräst, väldigt intresserad. Igår när Malva satt i mitt knä kom hon fram och sträckte försiktigt fram ena tassen och kände på Malva. Det såg så otroligt gulligt ut.  Önskar att jag hade haft kameran framme då. Det var lite samma känsla som man fick när man såg E T när han sträckte ut sig finger mot barnet i familjen. 

Idag skulle det undersökas mera och Lisa klättrade nästan upp i knäet på mig när jag satt med Malva i knäet på golvet. Hon är väldigt intresserad av henne och börjar nog förstå att det där är en sån där liten som hon själv har haft. Jag hoppas verkligen att hon tar Malva till sig så att hon kan få lite moderlig omsorg nu när hon har varit utan det ett par veckor. Malva vill hur som helst väldigt gärna leka med storkissarna och får de bara hålla på lite själva så tror jag att allt går hur bra som helst.

 

 

Veckans tips som lovar många skratt!

 

Idag tänkte jag bara tipsa om den här tråden på Kattforum. Den handlar om lilla, söta, svarta kattungen Stella… Läs och garva

http://www.kattforum.se/viewtopic.php?f=1&t=205623

 

P.S Malva mår bättre men är inte helt kry än. Hon har ändå fått hälsa på Lotta som gärna vill komma in och leka med Malva snart. Lisa tyckte att det var bäst att sitta på säkert avstånd eftersom matte sa att Malva var lite krasslig… för att riktigt visa  hon inte ville att Malvas bacillusker skulle komma för nära, så fräste hon.

Dags för sommarkatterna att komma fram..

I veckan så fick vi ett litet tillskott i familjen i form av en liten mammalös kattunge. Hon kommer från Kävlinge och har bott under en trappa i ca 3 1/2 v. Folk i området har matat den, men hon är alldeles för liten för att vara ute själv. Troligtvis är hon runt 6-8 v. Jag tippar åt det senare hållet utifrån hennes beteende och kroppsform. Hon är väldigt liten dock och hennes ögon är fortfarande åt det blå hållet även om de håller på att skifta färg. Så det är svårt att säga exakt ålder.   Så här ser hon ut..

 

 

Jag har döpt henne till Malva

Hon är en jättekelen tjej som spinner bara hon ser en. (Just nu har hon dock nog tråkigt i mitt sovrum där hon är satt i karantän. Hon är lite snuvig och har haft ett rinnande öga så det är ett big NO, NO att träffa Lisa och Lotta. ) Vi vet inte hur hon har hamnat ute men hon har haft några bra första veckor med tanke på hennes underbara temperament. Men hon kommer inte vara svår att placera, det är jag övertygad om.

När jag ser henne studsa omkring som ett popcorn så minns jag mina små pluttar som nu är ute i världen och gör den till sin. Neko gillar att gå ned och plaska i vattnet vid sjön där han bor. Ami drar med sin 1-åriga kompis på allskönans bus därhemma. Abbie och Alma är trygga och vill båda nu ligga nära matte i soffan. Nellie har också hittat en kompis i den äldre katthanen där hemma och har fullt upp med att busa med honom. Det är vemodigt, för även om jag är jätteglad över att de har fått hem där man älskar dem och hanterar dem bra så saknar jag dem. 12 veckor gick väldigt fort och jag minns alla ögonblick som de var igår, allt från när de öppnade sina ögon tills att de började upptäcka vattenfontänen..

Men jag känner också en otrolig glädje när jag ser Malva. Ännu en katt som kommer att få komma till ett bra hem genom Kattkommando Syd och jag får vara med på den resan och hjälpa henne dit.  Precis som med de andra ungarna kommer jag oroa mig varje dag ända tills hon är frisk. Jag kommer glädjas när hon får ett hem och jag kommer sörja henne när hon flyttar… Det är verkligen en känslomässig  Berg-och-Dalbana att hjälpa djur ibland.

Och i och med detta kan jag skriva under på att mina barndomsdröm om att bli veterinär för att hjälpa djur delvis har slagit in. Jag blev aldrig veterinär. Men jag hjälper katter i nöd; både sjuka och hemlösa  

Och det var nog det jag helst ville göra… precis som min farbror som jag såg upp till för att han räddade och tog hand om flera katter och hundar som av olika skäl togs till honom i egenskap av veterinär. En jakthund fick t ex ett nytt hem hos honom när han inte längre kunde vara med sin husse och jaga och därför skulle avlivas… För mig var det han gjorde, liktydigt med att vara veterinär.     Men jag gör tusen gånger hellre det här än att avlivar djur!

Förlåt för det långa och något svamliga inlägget. : s Det är nog dags att fixa nytt mål till Malva och sen gå och lägga mig. Om några dagar ska jag berätta hur det går med mitt företag som jag äntligen har fått F-skattsedel till.

 

Gonatt!!!

Jakriborg och Hyllie

Igår gjorde jag lite impulsresor för plötsligt mindes jag att det fanns flera ställen här i närheten som jag velat se länge. Det är en av de sköna grejerna med ”Jojo sommar”-kortet. Du kan resa hur mycket som helst och var som helst i Skåne med det. Behöver inte boka några biljetter för att kliva på Pågatågen eller Öresundstågen. Det är bara att kliva på och sen visa sitt Jojo-kort för servicepersonalen när de kommer fram till en.  :) Tyvärr så går kortet ut på måndag så efter det får jag spara mina resor till tillfällen när jag har mer pengar. Har nästan hela östkusten kvar tyvärr och en del i Skånes inland som jag vill se också. Tur att det kommer fler somrar

Men igår drog jag efter lunch iväg till Hjärup utanför Lund och den nya stadsdelen Jakriborg. Jakriborg är väldigt speciellt för att det är byggt i hansa-stil. Alla husen har toppiga tak och man får känslan av att vara i Tyskland någonstans. De har t o m ett obligatoriskt litet torg (det enda som saknades där var den obligatoriska springbrunnen).  :) Tyvärr kändes det som en spökstad för alla cafeér och butiker var stängda, förutom Tempo, så det var inte så mycket folk ute. De flesta som gick omkring, var precis som jag, turister med kameran i högsta hugg.

Jag gillade dock stadsdelen, det kändes gediget och tryggt. Hoppas bara att den får lite mer liv så att det inte blir en spökstad…

     

Efter den här lilla utflykten fortsatte jag med tåget till Hyllie, där man också håller på att bygga upp en helt ny stadsbebyggelse, med obligatoriskt shoppingcenter och arena. Nu var det inte så mycket att se än så länge, för man är bara klar med arenan och en av byggnaderna vid stationstorget. Jag var mest intresserad av att se hur det nya shoppingcentret Emporia kommer se ut. Nu var man bara klar med ytterskalet och höll på att svetsa ihop det rutnät som ska hålla glaset vid entren uppe.

Så här är det tänkt att se ut

Riktigt coolt ser det ut att bli

Så nu vet ni vad som händer här i söder. Idag ska jag åka upp till min faster i Båstad. Det är inte beachväder här så jag ska bara hem till henne ett par timmar.

Kristianstad

Nu äntligen har jag lyckats få ändan ur vagnen!! Bilderna från Kristianstads-besöket är inlagda i min dator. Det blev inte särskilt många, för jag upplevde att stan inte alls var vad jag hade väntat mig. Turistreklamen lovar en charmig stad o alla jag känner som har varit där säger att det är ett måste att åka dit. Så jag har planerat i flera år att åka dit, därför var det ett måste denna sommaren. 

Hmm.. det är nog fel på mig, för jag kände inte alls att staden var något speciellt. Återigen en stad med en shopping-gågata och massor av omkringliggande gator med butiker. Okej, det fanns ett par äldre söta hus och ett gammal Gästgiveri som var en hit att se. Men förutom det var det bara kyrkan som var sevärd. Mitt besök blev därför inte mer än 2 h, sen var jag mätt på mjukglass, sol och affärer…

   Heliga Trefaldighetskyrkan, uppfördes mellan 1618-1628.

Staden grundades under tidigt 1600-tal utav den danska kungen Kristian IV. Man anlade vallgravar och vallar för att skapa en fästning eftersom svenskarna hotade staden. Dessvärre härjade en stor brand i Kristianstad vid mitten av 1800-talet vilket förstörde en hel del bebyggelse. Strax därefter bestämde man sig för att riva fästningsvallarna som löpte runt staden. På så sätt kunde staden expandera och man kunde dra in järnväg till Kristianstad.

Det är en stad som är lite större än Karlskoga till invånarantalet; runt 35 000 invånare bor där.  Norra Skånska Infanteriregementet huserade här i början på 1900-talet.

Det som var mest intressant var att se var alla scouter som intagit stadens gator. Just när jag var i Kristianstad var det ”World Scout Jamboree” i Rinkaby utanför Kristianstad. Så det var scouter överallt, jag hörde både tyska, spanska, engelska pratas överallt. Eftersom jag också en gång varit scout tyckte jag det var rätt kul att se så många på en gång.

 

Ystad o lite annat smått o gott..

 

 

 

 

Idag åkte jag till YSTAD, staden med gulliga gränder och många korsvirkeshus. Från Helsingborg åkte jag först med tåg till Malmö där jag sedan bytte till Pågatåg mot Ystad/Simrishamn. Tåget mot Ystad var i princip fullt trots det blåsiga vädret så man märker att Ystad är en turistmagnet; kanske Wallanders fel

Ystad kommer lätt höra till kategorin trevligaste utflyktsmål den här sommaren och är definitivt en stad jag kommer rekommendera vänner att åka till.

Det första man kommer till när man går ifrån stationen är den obligatoriska shoppinggatan; en smal gågata med de flesta vanliga affärskedjor samt några för orten, unika affärer.  Jag börjar själv bli lite mätt på att se alla dessa shoppingfönster så jag följde hellre en karta för att komma till sevärdheterna….

Ystad har nordens enda bevarade korsvirkeskvarter (Per Helsas Gård), vilket är en bedrift i sig, så jag passade på att ta några kort av det. Idag ryms det flera olika konstnärsgallerier i de olika husen; bl  en silversmed, en keramiker och en choklad-/lakritsbutik. Perfekt om man vill hitta en present till någon och inte vill köpa de vanliga turistgrejerna

   

Inne på gården                

                                                                

 

Efter att ha sett mig omkring lite inne hos ”hantverkarna” så tog jag mig till Klostret som grundades 1267.

 Imponerande gammalt

Innan jag fortsatt spana runt i stan så tog jag lite rast på Stortorget där jag åt mina hembakta kanelbullar. Eftersom solen passade på att visa sig då igen så kunde jag sitta och titta lite på torghandeln och på alla vackra byggnader som kantar det lilla, mysiga torget.

      

 

 

 

 

 

 

 

Nu har ju staden också en otroligt gammal kyrka; S:ta Maria kyrka som byggdes runt 1200-talet. )  Dessvärre ville inte min kamera vara med när jag skulle ta bilder på den så det blev bara en bild av tornet.)  Kyrkan ligger i anslutning till Stortorget.

 

      Det fanns mycket att se i stan och om man hittar bortom shoppinggatan och letar sig in på de lugnare smågatorna kan man definitivt få en avkopplande dag. Jag tog mig ex bort till parken som ligger i anslutning till kyrkogården och strosade där ett tag. Man kan ju också gå in i de olika speceriaffärerna som ligger i närheten av Stortorget. Det finns t ex en intressant ostaffär, från vilken märkliga dofter flöt ut så fort någon öppnade dörren.

  Ystad är en väldigt mysig stad att besöka och jag kommer definitivt åka dit nästa sommar igen, men då ska det inte blåsa kuling Jag såg mycket av staden idag men stressade igenom det eftersom det blåste så nästa gång hoppas jag att det blir lite mer turistlikt.

 

Nu ska jag definitivt gå och sova för jag är dötrött efter allt tågåkande och fotograferande.

  Oyasuminasai!

 

 

 

På den här bloggen syns det att jag har varit mer ute än inne under sommaren… Måste säga att jag skäms för att inte ha lagt upp så många inlägg under juli som jag hade planerat. Trots att jag har rest runt i Skåne och sett många fantastiska saker så faller alltid bloggandet mellan stolarna när jag kommer hem sen. Jag har inte riktigt skapat en bra rutin runt det här trots att jag älskar att skriva och berätta om allt jag ser och gör

Eftersom det var varje dag händer något spännande i mitt liv så skulle jag kunna uppdatera bloggen iaf 2 ggr /dag, LÄTT… Men eftersom jag inte har gjort det så får ni ha tålamod med mig nu.. för här kommer ett kort sammandrag av en del av juli månads händelser :

I slutet på juli besökte jag Göteborg och träffade en jämnårig avlägsen släkting för första gången. Det var väldigt spännande och tack vare att vi umgåtts på Facebook en del så var det lätt att prata med varann. Det kändes inte konstigt på något sätt när vi träffades utan mer som om vi fortsatte samtal som vi avbrytit tidigare.  :)  Fram för mer ”släkt-träffar”!

En dag senare åkte jag ned till Malmö för att träffa en ”gammal” jobbar-kompis från Stockholm. Hon var i stan för några timmar och vi lyckades göra lite av stan innan vi överfölls av ihållande regn.  Bl a åt vi en jättegod lunch på ett av uteställena vid Lilla Torg, några timmar senare blev det fika på Espressohouse vid Lilla Torg. Det var väldigt kul att träffa någon hemifrån och intressant att höra om allt som hänt på jobbet sen jag slutade i november.

Sen så lyckades jag äntligen hitta en någonlunda halvsolig dag så att jag kunde gå iväg till Fredriksdals Museer &  Trädgårdar, som bara ligger 10 minuters promenad från min lägenhet.  Det fanns väldigt mycket att se där, dessvärre var många av blommorna rätt illa åtgångna av allt regn tidigare under veckan. Så det var lite synd, särskilt som Fredriksdal är kända för sina rosor. Men de har ju mycket annat man kan se; bl a en del av ett stadskvarter från Helsingborg,  flera olika lantraser ex Linderödssvin, kryddträdgårdar och den kända Fredriksdalsherrgården (som man får gå in i ). Så det är lite som ett mini-Skansen. Det finns ett litet kafé i anslutning till Herrgården och flera olika sittplatser på området så det är verkligen gjort för en heldag. Nu orkade jag inte spendera så många timmar eftersom jag blev rätt trött av allt promenerande, men jag hann se det mesta av området. Det jag sparade får jag se vid något annat tillfälle.

Och resten av allt det jag har gjort sparar jag till morgondagens bloggande…

 

 

    

Stolt ska man vara när man vågat utmana sig själv!

Idag bestämde jag mig för att utmana mig själv rejält.  Har ett antal matfobier sedan jag var liten. Hemma hos mig serverades det i stort sett bara ”vuxenmat”. Eftersom detta var 70-talet hade man ännu inte uppfunnit alla goda maträtter som passar barn så bra. Det vi fick serverat som passar barn var köttfärssås & spagetti, pannkakor, köttbullar o makaroner. Ibland kunde vi få kokt korv eller en stekt hamburgare till makaronerna. Så på det hela var det vuxenmat som ställdes fram på bordet; vi har ex levergryta, kroppkakor, sparrissoppa,  crepes med svampstuvning, diverse grytor och soppor..  Mina föräldrar var båda väldigt duktiga på att laga mat o kunde tillaga väldigt goda soppor, grytor och stekar. Därav lärde jag mig äta ärtsoppa, fiskgryta, lammkotletter, lappskojs, blodpudding och annat som många andra inte äter… Men dessvärre så var inte all mat avsedd för barns smaklökar.

En av sakerna jag har mått direkt illa av så fort jag känt lukten av är Scones. Mina föräldrar bakade det inte ofta men varje gång det kom fram i brödkorgen på bordet var jag tvungen att gå ifrån bordet. Jag struntade hellre i att äta det mellanmålet och gick hungrig än att äta scones.  Mitt illamående har inte uppstått av sig själv, bara så där. Hemma hos oss fick vi finna oss i att inte bara smaka maten utan också äta den även om vi inte tyckte om maten. Jag tror att många har haft det så, vi levde dessutom inte med någon silversked i mun,  men dessvärre så förstör sådant mycket hos barn.  Hos mig blev det rätt många maträtter som jag lämnade matbordet för; spenatsoppa, scones, levergryta, rotmos, kroppkakor, sparrissoppa, crepes m.m eftersom jag alltid blev fruktansvärt illamående o satt o hulkade vid matbordet.

Med åren har jag lärt mig äta en eller två saker som jag inte fixade som liten, mest kanske för att mina smaklökar har förändrats men också för att andra människor har tillagat maten lite annorlunda. Så spenatsoppa och stuvad spenat hör numera till favoriterna men även rotmos äter jag med glädje.   Det enda jag inte har klarat av att äta är scones och sparris.

Förra sommaren när jag var här i Helsingborg med min  fd sambo så åt vi en jättegod middag på en restaurang nere i Norra hamnen. Det var lax med potatispuré och tillbehören där var grön sparris.  Jag ville för en gångs skull inte vara petig så att sambon skulle börja sucka över mig så jag petade i mig lite sparris och fick min livs chock.   För det var FAKTISKT GOTT !!

I år lovade jag mig själv att jag skulle utmana mig själv och börja äta lite nya maträtter, testa sån´t som jag inte är så förtjust i och även försöka trotsa mina matfobier. Så idag bestämde jag mig för att ta itu med de förhatliga sconsen.

Efter att ha hittat ett recept i en av mina kokböcker fixade jag en deg och när det var klart åkte allt in i ugnen innan jag hann ändra mig.  De ska ju ätas varma så när brödet var klart efter 10 minuter så tog jag tveksamt en tugga av 1/4 bit. De luktade ju lite som de gjorde när jag var liten så jag mådde lite illa tills jag insåg att sconsen inte alls smakade som jag minns.  De smakade inte äckligt på något sätt. De var helt ok att äta, inte så att jag kommer stå och baka dem varje dag trots att det är relativt enkelt att baka scones. Men jag fixade att äta det utan att kräkas.       Yeeeaaahh!

Så nu är jag stolt över mig själv!

Så här blev mina scones  

 

 

 

 

Malmö… Here I come!!

Här kommer ett kort inlägg bara för att visa att jag inte har glömt bort bloggen.  Vi har haft  regn i ett par dagar men jag lyckades ändå ta mig till Malmö på jobbintervju i onsdags. Det var ett stort ögonblick för mig.    Trots att jag helt är inne på att starta eget inom Dogwalking kände jag att det kan vara värt att gå på intervjun eftersom det kanske skulle vara jobbet jag har väntat på så länge.. 

Efter intervjun så hade jag tänkt lägga in lite sightseeing i Malmö eftersom det här skulle vara den 1:a riktiga gången som jag är i Malmö. Men det regnade så jag åkte direkt hem efter intervjun. Därför åkte jag igår lördag tillbaka till Malmö o gjorde stan. Det var första soliga dagen på 1 v och jag lyckades se rätt mycket av gamla Malmö. Tack o lov att de har Gamla Kyrkogården så centralt för jag behövde verkligen den där jag gick omkring i den +24 gr värmen.  På så sätt kunde jag både söka skydd mot solen o leta avlägsna släktingars gravstenar.  Det var verkligen en lyckträff!

Trots att Malmö är en mindre stad än Stockholm så är den tillräckligt stor för att man ska bli trött i benen efter ett par timmars promenerande så jag hann inte se allt innan jag beslöt mig för att åka hem o vila mina värkande fötter. Men jag kommer definitivt åka tillbaka, för jag gillade det jag såg av stan.

 

      

Lund nästa.. :)

Idag drog jag till Lund helt spontant.

Jag har av någon märklig anledning alltid velat se Lund. Kanske är det på grund av att min pappa studerade vid universitetet en gång. Kanske är det för att jag en gång själv funderade på att flytta dit för att studera..

Lund var dock inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Visst det är en rätt söt stad, med många äldre fina hus. Men i övrigt kändes staden lite lam med alla sina butiker, torg o cafeér. Jag var inne i domkyrkan och tittade på det astronomiska uret, vilket faktiskt var det bästa på hela stadsbesöket. Väldigt intressant att försöka tolka hur man läste av uret… Annars så kändes själva stan större än Linköping men precis som när jag besökte den stan för ett par år sen så gav inte Lund någon mersmak. Tyvärr..

Men om jag vill shoppa så åker jag kanske till Lund. Det fanns några affärer där som vi inte har här i Helsingborg. O då pratar jag inte butikskedjor utan fristående affärer.

 

 

 

Nu har jag i allafall bockat av den staden. Frågan är vart jag ska styra kosan härnäst?

 Malmö?

Höganäs?

Mölle?

Jag får nog sova på saken

Kattungarna flyttar iväg, som med alla barn så är det väldigt sorligt. :(

Vi har en mycket varm o solig sommar i år. Kanske beror det på att jag bor i Skåne o solen skiner mer här, jag vet inte. Men jag uppskattar det speciellt nu när livet är lite sorligt. Jag behöver den här värmen för att fylla på lite energi eftersom jag börjar bli dränerad igen.

I söndags flyttade Neko, Alma o Abbie till sina nya hem. Jag är jätteglad för att de har fått fina hem o nya ägare som har längtat efter dem, men det var ändå väldigt jobbigt att släppa dem. Speciellt Neko som jag inte kommer träffa igen. Han blev trots allt min lilla kattprins No 2 när han utövade all sin charm på mig. Abbie o Alma kommer jag träffa i Köpenhamn om några veckor så det känns jättespännande.

Igår flyttade Nellie upp till sina nya ägare. Var också jättejobbigt eftersom hon också var speciell för mig.  Nu är det bara Ami kvar och hon blir hämtad i kväll. Lugnet har redan börjat lägga sig här hemma. Lisa o Lotta följer mig och är i stort sett där jag är. Lotta visar inte något tecken på att sakna kattungarna, men så har hon tyckt att ungarna blivit lite för mycket de senaste 2 veckorna. Lisa går, som den mamma hon är, o letar efter ungarna emellanåt. Igår gick hon o skrek o letade efter Nellie när hon hade åkt. Det gjorde verkligen ont i mig att se hennes reaktion. Men hon har ju haft Ami som har avlett hennes uppmärksamhet genom att ideligen vilja dia henne så hon har haft fullt upp ändå som vanligt.

Men eftersom jag fortfarande saknar Vilda så har jag verkligen fått hitta på saker att göra under den gågna veckan för att inte sjunka för mycket ned i sorg. Jag lyckades börja förra veckan med att bränna mig rejält på ben o rygg när jag var på stranden . Hade ont i 4 dagar efteråt o kunde inte gå nära solen alls. Så därför åkte jag över till Helsingör en av dagarna o strosade där lite. Jag hade inget speciellt mål med att åka dit utan ville bara komma bort o se lite annat. Så jag gick bort till Kronborg Slott, men gick inte in, för jag var inte riktigt på musei-humör. Sen kollade jag i affärer i ett par timmar, köpte lite småsaker till lägenheten. Och eftersom det var reor i princip varje klädaffär så vart det en hel del provande av kläder. Inte fel alls. Det var jätteskönt att bara vara,  utan stress eller massor av måsten.

Idag har jag tillbringat 1 timma på stranden. Det var lite svalare vind idag och det är inte kvavt alls längre vilket gjorde det uthärdligt. Massor av människor hade hittat ut på havet med sina segelbåtar. Lite avundsjuk blir man allt när man ser dem glida över vattnet med hissade vita segel mot den knallblå himlen.

Nu har jag köpte Skånetrafikens ”JoJo Sommar”-kort så det blir nog inte så jättemycket stranden för mig under de närmaste veckorna. Jag har nämligen en låååång lista på ställen jag vill hinna besöka i sommar.

Med det där kortet får man nämligen åka runt i HELA Skåne ända fram till 15 Augusti. Superbra tycker jag eftersom Skåne är indelat i jättemånga zoner o det i längden blir fruktansvärt dyrt när man ska åka runt här. Det är bara billigt så länge man håller sig inom sin egen stad..

Men här är min låånag lista över besöksmål.

 

Here we go:

• Lund
• Malmö
• Höganäs
• Arild
• Kullahalvön i övrigt
• Ystad
• Kristianstad
• Båstad (så klart mer än 1 ggn)
• Falsterbo
• Mölle
• Trelleborg
• Flyinge Stuteri
• Åhus o hela kustremsan ned till Simrishamn
• plus några småorter som är intressanta för min släktforskning; Vedby, Riseberga, Östra Ljungby, Stidsvig, Vittskövle….

 

Vilda är nu hos sina kompisar i katthimlen. :(

Kl 17.35 ikväll somnade hon in i min famn på djursjukhuset.

Jag kommer sakna henne för evigt o hon var en väldigt speciell katt på många sätt o vis. Men jag gråtit många gånger under åren när hon har haft sina kräkomgångar, alltid lika rädd för att hon ska bli så dålig att det inte finns något hopp för henne. Gång på gång har hon kämpat sig tillbaka för sån var hon, en riktig fajter. Trots att hennes första tre år var jättejobbiga med alla nätter hon skrek sig igenom så har jag alltid älskat henne. Ibland har jag kännt mig som en riktigt dålig matte för att jag inte har kunnat ta illamåendet o kräkningarna ifrån henne för alltid. Men jag har gjort allt jag har kunnat för att hon ska få ett bra liv tillsammans med mig.

Hon älskade kel o bus.

Hon älskade solen som hon kunde ligga i hur länge som helst, trots sin tjocka päls. Gärna sov hon med magen upp och njöt av solens varma strålar.

Hon svarade gärna när man pratade med henne och hon fnös åt en när man gjorde något tokigt. Hon låg gärna nere vid mina fötter och sov förutom när hon var kattunge o hade ont i magen, då sov hon under täcket längs med mitt ena ben. Hon älskade sin rutiga yllefilt och hon älskade sin leksak som satt fast i snöre o som hon kunde springa efter genom hela lägenheten. Hon sov gärna i sin elementsäng som hon övertog efter Max när han gick till katthimlen.

När hon hade ont i magen ville hon bli masserad där o det skulle gärna vara rejäla tag. Hon var rädd för att vara ensam o saknade sina kompisar Max o Medusa när de dog.

Mest av allt ville hon att matte skulle vara hos henne jämt, speciellt när hon var sjuk. O hon blev som lyckligast när hon äntligen fick åka hem från djursjukhuset förra måndagen. Hon sprang fram o tillbaka i sängen o ömsom skulle hon ligga i mitt knä o spinna o ömsom ville hon ligga i sängen. Hon svarade mig när jag pratade med henne o såg nästan ut att le när hon la sig ner i mitt knä, då visste jag att min ängel var tillbaka.

Jag är tacksam för den extra vecka jag fick med henne, där jag fick se hennes rätta jag igen! De minnena kommer värma länge länge o jag kommer leva på dem många år framöver.

Tack VILDA för de här åren! Vila i frid min lilla prinsessa!

VILDA    28 September 2002 – 23 Juni 2011

En ängel kom, log och vände!

Litet uppehåll i livet.

Idag är det en sån där regnig sommardag, det regnar av och till och emellanåt skiner solen. Det är söndag och kattungarna har blivit 10 veckor gamla.  Jag sitter inne med Vilda, min glädje att göra annat finns någonstans under alla andra känslor, men jag klarar inte av att lämna henne ensam hemma nu när hon är sjuk. Inte ens fast solen SKINER.

Idag kom Nellies nya husse och matte från Göteborg på besök. Kattungarna var väl inte så där jätte på topp eftersom de låg mitt i sin eftermiddagsslummer. Efter en seg startsträcka lyckades några av kattungarna och Lisa komma igång med lite lek i vardagsrummet. Nellie visade sig ovanligt kaxig och både morrade och väste åt Abbie när hon kom för nära en pälsbit som Nellie hade hittat. Det lät för roligt när hon låg och väste med två leksaker i munnen.

Men just nu sitter jag i sängen med Vilda som äntligen sover lite. Hon har 2 jobbiga dagar bakom sig… Hon har kräkts som om hon fick betalt för det. Har jag fått mata henne med ännu mindre portioner flytande föda. Har inte riktigt fått kläm på vad hon började kräkas av men det hon kräkts av igår och idag är nog med största sannorlikhet antibiotika-pastan Vetrimoxin som hon får kväljningar av bara att lukta på. Jag lider verkligen med henne. Hon gör små försök att svara när jag pratar med henne, men hon är alldeles slut nu o jag undrar om det någonsin kommer att vända och bli mycket bättre eller om vi ska halta så här vecka efter vecka.

Så det känns som om det har blivit uppehåll i mitt liv. Jag vet inte ens vad jag känner längre för allt med Vilda.

Det känns som en stor portion glass är det enda som kan lägga lock på dölägget så jag tror att det får bli det till kvällsmat för mig.

Men först lite sprutmatning av Vilda

Vildis is back men kattungarna är också sjuka..

Det händer så mycket nu att jag inte hinner blogga alls. Just nu är mitt liv inrutat i varannan-timmes schema. Precis som överskriften säger så är Vilda tillbaka här hemma om än i ett väldigt sjukt tillstånd.

I måndags ringde veterinären och bad mig komma in och hälsa på henne och göra en bedömnning av henne. De uppfattade henne nämligen som piggare och hon hade börat ta emot kel när de vill klappa henne. Så jag drog in till henne vid lunchtid.   Det var definitivit en förändrad Vilda som mötte mig. Hon var hur aktiv och glad som helst. Gick runt i undersökningsrummet som hon alltid normalt sett gör hos veterinären. Sen kom hon till mig och strök sig mot min hand och ville bli kelade med. När jag lyfte upp henne i knät började hon spinna innan hon lade sig ned med magen i vädret. Sen spann hon av och till under den timmen jag var där.  Hon sprang också in och ur sin transportbur ivrig att få åka hem, precis som att hon förstod att det var det som var på gång. Hela tiden med det där spinnandet. Och varje gång hennes blick mötte min såg jag att det var liv i hennes ögon igen Vilken känsla det var!     

Så efter ytterligare 1 h väntan på att få direktreglera hela kalaset hos AGRIA (hela 5 dagars vistelse, mediciner, röntgen, Ultraljud gick på lite över 17.000, varav jag betalar 15 % självrisk på den summan samt 200 kr från självrisken) samt köpa specialfoder på burk och få ut recepten så var vi på väg hem i en taxi. Puh, vilken lättnad det var att äntligen få min lilla prinsessa hem.

Vilda var så glad när hon kom hem. Det går knappt att förklara.  Hon slängde sig på min säng och drog en djup suck och sen spann hon innan hon rullade över på rygg och lade sig att sova. Vilket moment det var, det gjorde verkligen gott att se att hon var tillbaka i sitt normala glada humör. Det har varit många sådana stunder från den dan, från det att jag började mata henne med sprutan och hon därefter valde att gå och äta torrfoder själv (ngt hon inte gjort på djursjukhuset) tills det att hon i torsdags åt en hel portion burkmat själv.

Nu står hon på ett jätteschema med mediciner, så jag har fått göra en lista för varje medicin så att jag håller reda på om hon har fått sin medicin eller ej.

Hon får nu följande: Kortison 1 ggr/dag, Antibiotika 2 ggr/dag, Folsyra 1 ggn/dag, flytande Ursofalk mot pankreatiten 1 ggn/dag, Primperan tablett mot illamående pga pankreatiten 2ggr/dag, Pepsid 2 ggr/dag mot illamåendet pga stressmagen.

Trots alla mediciner som jag måste få i henne och varannan timmes matningen a la 5 ml utspädd burkmat så har hon varit så glad hela tiden och gosat och spunnit samt jagat 2 flugor. Det har känns skönt och så rätt att jag tog hem henne till mig.

(Dessvärre så lyckades kattungarna dra på sig en ögoninfektion mitt i veckan, Neko fick början till det i fredags men var bättre i måndags, varpå det återkom hos honom i tisdags. I onsdags fick jag åka till veterinären med alla 5 ungarna, 3 hade då infektionen, på kvällen hade Alma också fått det. Så nu måste de få ögonsalva 2-3 ggr/dag. Ytterligare ett schema för det.. Nu vet vi ju inte om det är ett utbrott av kattsnuva, klamydia eller vad eftersom ungarna inte har svabbats hos veterinären. Men alla nya ägare är väl medvetna om att de är sjuka igen och alla verkar fortfarande vara inställda på att hämta sina katter i början av juli. Tack och lov!!)

Så nu står Vilda under isolering här hemma. Vilket gör att jag måste sprita händerna varje gång jag går in till henne, samt byta kläder ute i hallen så att jag har olika kläder för Vilda och kattungarna. Allt för att undvika att föra över smittan till Vilda. Får hon en infektion nu så blir det nog svårt för henne att klara av den.

Förutom detta så kom ett bakslag för Vilda i natt. Även om jag är förberedd på bakslag så gör det mig lite ledsen. Igår var hon nämligen lite ”avslagen” i humöret och ville inte äta sin burkmat alls. Trots att jag sprang fram och tillbaka och pjoskade med henne och kelade massor så var hon inte riktigt sig själv.  I morse förstod jag varför när jag höll på att kliva i världens största spya i klädkammaren. Jag vet inte varför hon har spytt i natt, men uppenbarligen så mådde hon illa igår och det var därför hon var låg i humöret. Det är ju en hel del stress för henne med alla mediciner som ska ner, katter som krafsar på dörren och vill in och hälsa, jag som springer ut och in i sovrummet så det kan ha blivit för mycket för henne helt enkelt. Jag hoppas att det bara är så.

 

Så nu blir det inte så mycket bloggande om kattungarna trots att jag har tagit en miljon foton på dem de senaste veckorna. Kanske blir det något inlägg om dem innan de flyttar.. Nu ska jag ge Vilda hennes antibiotika och sen vila en stund.

 

Kattungarna fyller 9 veckor idag och håller på att bli självständiga :)

Nu är de STORA småkatter, dvs små i storlek men kaxiga som stora katter. De undersöker allt, högt som lågt. Vilket är livsfarligt för mitt hjärta, har jag märkt. Men även jag börjar märka hur mycket mer de klarar än jag tror (och vill tro eftersom de är så små).

För ungefär 2 veckor sen så började de försöka ta sig upp på köksstolarna, med lite varierande resultat. Ami lärde sig först, who else , att hoppa upp på dem. Sen blev det raskt matbordet för hennes del. Neko och Nellie drar sig upp på stolen och Alma och Abbie gör lite både och. Emellanåt blev det även mina ben som blev klätterstolpe, inte så kul som alla säkert vet.

Det nyaste som hänt är att Alma som eg. är en rätt blyg och försiktig katt, börjat komma ut i köket vid rätt klockslag för att påpeka att maten bör serveras nu! PRONTO!! Det gör hon genom att gå fram till diskbänken och jama med sin späda röst ( som jag knappt hört förut). Om jag råkar stå där ställer hon sig på bakben med framtassarna mot mina ben alt. gör ett hopp upp mot mina ben. Hon sätter aldrig klorna i mig utan gör bara en puff på mina ben. Hur gullig som helst  

Kan ju inte säga annat än att jag älskar de här små, precis som jag älskar Lisa och Lotta. Och jag är oerhört mån om att de ska komma till bra, engagerade hem. Och nu blir det så, alla kommer till hem där man är kattvan, har katt alt hund, har haft katt.

Neko hade sina nya ägare här på besök igår. Dock så var han och syskonen inte alls pigga på att vara sociala utan nästan alla gömde sig under sängen alt fräste och spottade. Inte så lyckat kanske. Neko kom lite mer ur blygheten när han fick komma med ut i köket med oss. Då lät han sig bevekas med lite lek. Lite ovant att se Neko så reserverad, men det kan vara den allmänna stressen som tar ut sin rätt, nu när Vilda inte är hemma.

På sena eftermiddagen kom ett par intressenter för att titta på Ami. Det var ett ungt, jättetrevligt par från Malmö som redan tidigare har adopterat en kattunge. Nu när den är 1 år så behöver den lite sällskap.  Ami som vid tidigare besök var lite osocial och inte alls ville varken bli klappad eller hållen var nu lite mer sig själv. Faktum är att alla katterna var sig själva och fortsatte med sitt när besöket kom. Lisa höll på att dia Ami och övriga låg och sov på olika ställen. Ingen sprang och gömde sig. Lisa hälsade fint på besöket när jag instruerat dem om att låta henne hälsa först. Ami ville så klart inte bli hållen men det är fel ålder för det just nu, så det är liksom nämnvärt. Men leka ville hon och att bli klappad var inga som helst problem. Jag kunde se redan efter några minuter att tjejen och killen fallit för henne. Och när jag såg att Lisa var cool med att de klappade Ami så började det kännas bra i magen. Saken är den att de ev nya ägarna faktiskt hade en sån lugn energi runt sig så att ingen av katterna blev stressad på något sätt. De tog det lugnt med katterna lät dem nosa på dem och liksom väntade in dem. Att Ami sen gick och lade sig bredvid Neko i fåtöljen och där accepterade att bli fortsatt klappad kändes toppen. Även Neko fixade att bli klappad. Lotta försökte också charma in sig hos dem och jag tror att de blev en hel del förtjusta i henne också.

Eftersom det kändes lugnt så lät jag dem se och träffa Abbie och Alma som sov med Nellie på min säng. Det var absolut inga problem Alma som har fräst och spottat vid nyheter vädrade lite lätt, gäspade en gång och lät sig sedan bli klappad. Sen gäspade hon en så där 5 gånger till vilket gjorde att vi alla var tvugna att skratta.  Tryggare stämning kunde man inte hitta.. Första stolhetsögonblicket Och killen sa också att han uppfattade dem som trygga kattungar. Så då blev jag lite stolt en gång till :)

Så nu har Ami också fått ett hem och även om jag hade velat behålla henne så är frågan om hon hade blivit ett så jättebra sällskap till Vilda. Hon behöver ju ha någon jämnårig att dra ut på upptåg med som hon gör med Neko. Hon är visserligen min lilla plutta som jag har oroat och månat över lite extra eftersom hon varit minst. Men jag tror att hon får det jättebra hos sina nya ägare i Malmö. (Enda ungen som blir kvar i Skåne.)

 

 

Nu är snart ”bebistiden” förbi för mig och det känns lite sorligt faktiskt. Det har varit en once-in-a-lifetime-experience för mig!! Det har varit en hel del oro, lycka, stolthet och massor av glädje för mig under den här tiden.

Eftersom det var min första kull har jag hela tiden varit så sugen på att behålla en unge, för det är en speciell upplevelse där här. Jag vet att ungarna har haft en super-duper-bra uppväxt och de har fått excellent mat, mycket kel och uppmärksamhet från både mig, Lisa och Lotta. Mycket för att de inte ska bli som Vilda var som ungkatt.  Jag tror att det får vänta några år  men någonstans inom mig känner jag att jag nog kan tänka mig att ta emot fler dräktiga honor och hjälpa deras ungar vidare i världen. Alternativt om jag faktiskt själv börjar föda upp katter (så som jag faktiskt i 15-årsåldern trodde jag skulle göra när jag BLEV STOR, men då var jag mer inne på hundar).

Men nu väntar jag bara på att Vilda ska bli bättre så att hon kan komma hem till mig igen för jag längtar urmycket efter henne och att sova utan henne vid mina fötter är inte samma sak. Så kämpa på min lilla princessa!!

Min älskade Vilda ligger på Regiondjursjukhuset här i Helsingborg…

Den här bilden på Vilda togs i april. Det var då jag hade börjat märka av att hon började se gammal ut, nu när jag hade småkatterna att jämföra med. Hon är bara 8 1/2 år gammal men har plågats nästan från början av en lättväckt stressmage s0m vi har medicinerat mot i snart 5 år. Hon har dessutom haft 3 epileptiska anfall och även en kraftig allergisk reaktion på vaccin. Det här är ingen lätthanterlig katt sett ur den synpunkten. Men jag har anpassat mitt liv efter henne och skapat rutiner som inte ska stressa henne för mycket. När man ska göra saker, bjuda hem folk, resa bort så kräver detta minutiös planering för att allt ska klaffa för Vilda. Många gånger har det varit jobbigt och mycket stressande för mig, men jag har valt att acceptera det för jag älskar Vilda oerhört mycket. När jag tar till mig ett husdjur gör jag i princip vad som helst för dem.

Men nu är hon mycket sjuk och redan i Stockholm fick jag veta av veterinär att det inte är säkert att hon lever ens tills hon är 7-8 år eftersom det självsvältande hon utsätter sig för emellanåt skadar levern. Hon blev dock 7 och hon fyllde 8 förra hösten så jag har börjat andas ut och börjat invänta hennes 10-årsdag med glädje. Nu kanske det inte blir ens någon 9-årsdag för henne.

När jag tog stödkatten Lotta till veterinären för en 2:a vaccinering blev Vilda väldigt stressad över detta. När jag kom hem med Lotta hade Vilda och Lisa kräkts ned i princip hela lägenheten; sängen, alla mattor, golven i vardagsrum, hall och sovrum.  Och ändå var vi bara borta i drygt 1 h. Medans Lisa var ok dagen efter fortsatte Vilda kräkas och började matvägra. Sen fick jag henne att börja äta igen tack vare Pepsiden. Dock efter 2 dagar kräktes hon igen och jag såg att hon hade ätit av kattungarnas mat som hon inte får eftersom den inte är lämplig för hennes mage. Så då var kräkningarna igång igen. Efter ytterligare några dagar hittade jag en bloddroppe i sängen, dagen efter ännu en o eftersom det bara var Vilda som hade legat där så började jag kolla katt-toan. Och mkt riktigt så hade hon bajsat löst med lite ljust blod. Då blir man lite fundersam över vad som pågår och på nätet läste jag att ljust blod nog var mer yttre skada än inre. Och eftersom jag efter 2-3 dagar inte hittade mer blod så tänkte jag hon var ok och fortsatte fokusera på att få henne att äta och behålla vattnet. Då blir det projekt handmatning med tvång och spruta vatten i mun på henne med spruta. Så det har jag hållt på med sedan fredan förra veckan. Och hon har inte kräkts sedan i lördags och hon har tagit maten jag har stoppat in munnen på henne. Hon har visat att hon vill äta själv men hon har inte klarat att ta det steget.

Därför blev det djursjukhuset i förrgår. En ren panikåtgärd när jag kastade mig med Vilda i bur i en taxi. Nu känns det som om det kanske var för sent och att jag borde åkt när jag hittade blodet i sängen.

För hennes lever är förstorad, bukspottskörteln också, hon har en förändring även på bukspottkörteln som de inte vet om det är en ren böld eller en tumör, hon har också svårt att koagulera blodet. Förutom detta så har hon väldigt höga halter av vita blodkroppar (som de får när de har strul med magen), vätska runt bukspottkörteln som de befarar ev kan leda till bukhinneinflammation (de tog ut en del av vätskan i dag och det var inga bakterier tack och lov) samt ett blåsljud på hjärtat (troligtvis pga stressen). Så sammantaget är detta en riktigt dåligt situation och det är med mycket funderande bakom mig som jag gick med på att de satte in kortison för att försöka vända henne. För lyckas de vända henne så kan hon få igång medicineringen mot det andra och således komma hem.

Men vi har ju kruxet att hon inte äter när hon mår dåligt, blir stressad eller är i en annan jobbig situation, så nu sitter de och handmatar henne som jag gjorde. För får hon inte sig näring så gör kortisonet och behandlingen ingen nytta. Därför så kommer de ev sätta igång med sondmatning av henne.

Helst av allt skulle jag vilja åka över till henne och sitta och hålla henne sällskap för jag vet att hon känner sig väldigt ledsen nu när hon inte har mig i närheten. Det är ju bara jag och i viss mån mitt ex som har dugit som sällskap för henne. Samtidigt gör det väldigt ont när jag är här hemma och hon inte finns här hos mig. Jag kan inte ens gå in i sovrummet utan att bli ledsen just nu eftersom henne bänk blinkar tom mot mig.

Så nu får hon vila och kämpa i ett dygn och då borde man kunna se om hon svarat på kortisonet.Vilket jag hoppas otroligt mycket på!     

 Men om inte så kommer jag få åka över och säga adjö till henne och hon får göra Max och Medusa sällskap i katthimlen.

Och det skär i hjärtat på mig eftersom hon fortfarande är glad katt som leker som en kattunge och älskar bus och alltid svarar  när jag pratar med henne. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om varför jag älskar henne.. Men kort och gott: Vi har hört ihop sedan hon var 14 veckor gammal och vi har kämpat igenom varje sjukdomstillfälle hon har haft, vi har flyttat 3 ggr, kämpat oss igenom Medusa och Max död tillsammans och nu separationen från mitt ex och katten Pysen. Vi har busat massor och myst massor tillsammans. Jag har oroat mig massor, massor för henne och skrattat massor när hon har hittat på tokigheter. Mest av allt uppskattar jag hennes humor och att hon fattar när man busar och försöker lura henne. Hon är en otroligt smart katt och jag önskar så att hon fick ett par år till. Mitt liv utan denna lilla katt kommer bli oerhört tomt och nästintill meningslöst. Redan nu när vi har varit ifrån varann 2 dagar faller allt eftersom rutinerna som jag har runt Vilda inte används nu.

Men mitt i allt det sorliga så har jag Lisa och Lotta och kattungarna som gör sitt bästa för att muntra upp mig. Neko och Nellie tvättar mitt ansikte när jag gråter och inatt de kurade och syskonen ihop sig bredvid mig i sängen. Lotta kommer och puffar på mig för att få lite kel. Så utan dem hade jag gråtit konstant.

Är det långhelg så är det dags för katten att bli sjuk..

ja, tyvärr så är det mer regel än undantag att husdjuren blir sjuka till långhelgen. Just då när veterinären har stängt så att man måste åka till djursjukhuset med dem och där betala deras hutlösa helgtaxa. Jag har gjort det så många gånger för att jag fasar för helgerna ibland. Den här långa fina helgen som är nu, var det planerat att en av mina äldsta vänner från Köpenhamn skulle komma upp på besök ett par dagar.  Ungefär samtidigt som vi bestämde det, tog jag ena stödkatten; Lotta till veterinären för hennes andra vaccinationsspruta och för att ta stygnen från kasteringen.

Vad händer medans vi är hemifrån? Lisa och Vilda kräks ned i stort sett hela sovrummet, från säng till mattan och golvet nedanför. Resten av dagen matvägrar båda och Vilda springer iväg och gömmer sig emellanåt för att kräkas. Hur kul som helst.  Dagen efter är Lisa ok igen men inte Vilda som nu kräks blod i sedvanlig ordning.  Trots Pepciden som jag ger henne innan måltiderna slutar hon inte kräkas och efter 1 1/2 vecka kräks hon fortfarande. Dock inte blod längre utan bara vatten eller vitt skum. Men nu har hon börjat droppa blod efter att ha varit på toan för att göra nr 2.    Det är lika kul att hitta blod i sängen som kräks, jag lovar. 

Det föll många svärord från mig den här veckan pga detta. Jag har nog kommit till ett stadie där jag inte kan gråta mer för Vilda. Den här ständiga oron jag har för Vildas hälsa kommer ju aldrig bli mindre så jag måste försöka ta det för vad det är och inte dra för stora växlar. Men det känns alltid som att jag kommer förlora henne när hon får en ny kräksomgång.  Och den oron är jättejobbig att bära.  Oavsett hur mycket sjuk hon har varit och hur mycket pengar hon har kostat i veterinärkostnader så älskar jag henne något oerhört och vill inte förlora henne redan nu innan hon fyllt 10 år. Men jag har alltid ställt in mig på att hon kanske inte blir så gammal eftersom hon har varit så mycket sjuk. Det är bara det att jag verkligen hoppas på att få behålla henne längre än så nu när jag haft hennes stressmage under kontroll i 3 års tid. Och jag undrar alltid hur etiskt det är att hålla henne kvar när hon är så lättstressad och mår dåligt halva tiden. Men det räcker för mig att tänka på hur hon är när hon mår bra, då är hon som en kattunge, busar och är hur kelig som helst. Så jag vill verkligen inte förlora henne..

Men man måste verkligen vara veterinär för att vara ägare till Vilda. Hon har jämt haft problem med magen, men när den är i ordning så händer nåt annat. Den här gången kände jag att nu lägger jag ned 11o % på henne under helgen och har hon inte blivit bättre efter det så ringer jag djursjukhuset på tisdag så får de ta in henne för uppvätskning och gud vet vad. Så det har blivit många tillfällen att studsa upp ur sängen om natten de senaste 2 nätterna för matning och utfodring av vätska med spruta. Nu har hon inte kräkts på 29 h eftersom hon hela tiden har något i magen i och med att jag föser in en klick mousse i munnen på henne var 20 minut och 10 minuter senare sprutar jag i henne vatten.  Jag vet inte om vi har lyckats vända henne nu men jag hoppas verkligen det.

Trots detta allmänna kaos så lyckade jag visa min kompis runt i Helsingborg  i fredags. Vi fikade, åt lunch på Subways, kollade in försvarstornet Kärnan och parken runt den, var på stranden där det för tillfället är Beachhandbollsturnering och gick o kollade på Bruksgatan och Kullagatan – våra shopping-gå-gator. Vädret var suveränt; +25 gr o sol så vi var båda lite brända när vi kom hem till mig på fredagskvällen. Vi hade jättekul och fick massor av tid att catcha up på vad som händer i våra liv sen nyår.

Sen så ”råkade” min kompis bli väldigt förtjust i kattungarna o överväger nu att adoptera Abbie och ev Alma. Vi får se vem som hinner först helt enkelt, för både Nellie o Neko är tingade nu och ska åt 2 olika håll i södra Sverige.  Finns det inga kattungar kvar så finns ju alltid Lisa o Lotta. Lotta blev helt till sig när min kompis kom och följde henne i stort sett hela tiden här hemma. När hon och jag var på balkongen försökte Lotta komma ut dit genom fönstret i sovrummet o när min kompis pratade med småkissarna så svarade Lotta eller började pumpa med tassarna på underlaget hon då låg på.. Ska bli spännande att se hur hon reagerar när de träffas nästa gång.

Nu måste jag sluta skriva för Vilda ska få lite mer vatten utav mig.

Tack för att ni läste och hoppas ni kommer tillbaka till min blogg.

Splittrat pluggande är inte det ultimata…men med stöd från annat håll så går det kanske??

De senaste dagarna har hela min tid rutats in pga skötseln av kattungarna. Jag har sprungit fram och tillbaka med matskålar till kattungarna, Lisa, Lotta och Vilda. Och emellan alla matningar så har det varit katt-toaletter som ska bytas på, klor som ska klippas, kattungar som ska nattas men jag har också försökt sitta ned och söka jobb, ny lägenhet och plugga lite japanska. Det är inte det lättaste att koncentrera sig på det sistnämnda när man blir störd hela tiden, särskilt som jag redan av förklarliga skäl har väldigt kort koncentrationspann. Att sitta koncentrerat och skriva tecken på hiragana och katakana går inte just nu utan jag försöker koncentrera mig på att prata istället. 

Så jag har återgått till Mangos språkkurs, där jag faktiskt ÄNTLIGEN kommit fram till lektionerna där man får börja fråga efter olika platser t ex Vart ligger Tokyo Station? Finns det en bokaffär här i närheten? Vart ligger busshållplatsen? Känns väldigt turistigt och perfekt just nu.:) Allt sånt där som vi hade behövt kunna säga när vi var i Japan 2007.  I och med att jag har kommit till den milstolpen nu så kommer jag inte vara helt ”Lost In Japan” även om jag inte skulle lära mig så mycket mer. Med tanke på hur splittrat mitt pluggande är just nu så känns det som att det är frågan hur mycket jag kommer komma ihåg när jag väl står på japansk mark igen.

För att få höra mer japanskt uttal så har jag också  börjat lyssna på en japansk radiokanal på nätet NIHON RADIO! Där streamas olika typer av musik från Japan; pop, rock, R&B, Hip-hop.. you name it. Så nu står den på och surrar i köket halva dagarna

Jag måste erkänna att jag har blivit smått beroende av de japanska dramerna jag ser.. just nu på detektivserien ”BOSS” season 1. När jag såg de första 2 avsnitten klassade jag serien som KASS och väldigt larvig. Så jag slängde den åt sidan trots att den har fått bra kritik. Istället gick jag över till en annan serie som kände bra från början ”Galileo”, som jag har berättat om förut. När jag hade sett klart alla avsnitten på den så började jag leta efter en ny serie.. Hittade inga direkta full-träffar så jag kände att jag lika bra kunde ge BOSS” en andra chans istället för att börja se nåt annat som är lika kass.  Och här kommer vi till fenomenet som jag tycker är lite intressant… JAG BLEV BEROENDE av serie-fanskapet För i både avsnitt 3 o 4 finns det några otroligt roliga scener som jag skrattade gott åt, detta var en anledning till att jag blev fast. Sen så är ju skådisarna lite speciella, huvudrollsinnehavaren Amami Yuki kan man bl a  även se i ”Around 40″ (där var hon inte lika bra tyckte inte jag). Toda Erika (från Code Blue)  är också med här, men spelar en inte lika utmärkande roll den gången.  Så nu känns inte en dag bra om inte jag har avslutat den med ett avsnitt ”BOSS”. Man kan säga vad man vill, men japanska dramer har något speciellt över sig, fast jag vet inte riktigt vad det är.. Därför rekommenderar jag alla att se en eller ett par serier.

Testat den nya drycken XUBI ??? Det har jag gjort :)

Jag lyckades igår snappa åt mig en burk Xubi gratis på en Facebooksida där man gör reklam för denna dryck. När jag hade fått min Gratiskupong per SMS åkte jag ned till 7-Eleven här i Helsingborg och hämtade ut en burk med smaken Vattenmelon/Jordgubb.

Så här ser den ut

 

Drycken består av 70 % juice (det betyder dock inte bara vattenmelon och jordgubb utan den största delen, hela 67,6%, i denna smak består av juice från äpple. Kan vara bra att känna till om man nu t ex är allergisk mot äpplen.) Det är en kolsyrad dryck gjort på källvatten och den finns i två smaker; Vattenmelon/Jordgubb och Mango/Äpple/Rooibos.

För mig personligen var det här en jättegod, fräsch sommardryck som passar bra att svalka sig med under heta sommardagar . Man känner tydligt smaken av vattenmelon och jordgubb. Den har en lite syrlig smak (troligtvis från äppeljuicen) men den tar inte över tycker jag. Så detta blir  nog en dryck som får hänga med mig till stranden i sommar:)